Niklas Ohlsson skickade mail till mig och skrev att jag bör skriva klubbens historia.

Tusen tack tänkte jag, och fick känslan av att klubbens historia är mycket mera än en persons minnen. På mitt förslag kom vi överens om att jag börjar med den delen som jag ”äger” själv, d.v.s. allt som ledde till klubbens bildande.

Efterföljande historia är allas minnen och bilder och alla bör bidraga till ”hela” storyn.

Det började 1973 i oktober, när jag med min E-type Comp. inte kunde köra ifrån Mercedes 300 SEL/6.3 .

När jag i oktober sökte efter lämplig ersättning för min 5 år gamla Jaguar E-type, tänkte jag i första hand på en sportbil som skulle bli lika pålitlig och vacker men ett strå vassare.
I mycket tidigt stadie, med hjälp av all litteratur, har mitt val inskränkt sig till en beg. bil byggd i England eller Italien.
Den skulle ha en amerikansk motor som är stark och pålitlig samt lättservad i Sverige.

Jensen, AC, TVR, ISO, Bizarini, Monteverdi och De Tomaso tillverkar sådana vagnar. Ytterligare ett krav – mittmonterad motor – har minskat valet till två, Monteverdi och De Tomaso.
( Efter över 20 år fick jag veta från Peter Monteverdi att han byggde bara 1 st HAI som han aldrig sålde! )

Efter några dagars försök i Zurich, Basel och Geneve visste vi, min fästmö Inger (som blev min fru 1977) och jag, att schweiziska Monteverdi kostar begagnad lika mycket som en ny Ferrari Dino och att endast De Tomaso låg inom vår ekonomiska ram.

En snabb genomgång visade att det bästa tillfället inte fanns i Italien utan i Schweiz nära Basel.
 Vi köpte där en 1 ½ år gammal De Tomaso Mangusta med 5 liters Ford-motor på 305 hästkrafter.
Min bekantskap med De Tomaso började och jag började leta efter data om tillverkaren och vagnen.
Säljarens pappa herr M Sutter är till dagens datum medlem i Schweiziska De Tomaso klubben.

Perioden 1973-74 blev mycket intressant när det gäller De Tomaso i Sverige.
Redan hösten -73 fick jag veta att vi är två som äger Mangusta.
Min blev besiktigad och körbar men den första var i bitar och vad jag vet blev den aldrig färdig?
 
För att förbättra min nya bil gjorde jag en visit på De Tomaso fabriken våren 1974 och blev bekant med ing. Aurelio Bertocchi och genom hans omsorg presenterad för Alexandro De Tomaso och Isabella. Inger (min blivande fru) fick en kyss på handen och kaffe på Alexandros kontor.
 
Det var mycket på gång och planer på att ta över Maserati m.m. och Guerino

Samtal med Guerino Bertocchi

 Bertocchi, f.d. teamchef på F1 Maserati, utöver att han gav mig körlektioner i en fabriks Pantera (4 timmar Modena-Rom-Modena-800km) antydde han att legendariske herr Stenbeck från Sverige har gjort ett "Maserati register” som uppskattades högt, dessutom bad Aurelio mig att hjälpa dom med svenska kontakter (firma i Göteborg).

 Allt detta och tidigare provkörning av Pantera i Rom, se bif. Text från 1983, gjorde att jag gav upp mina försök att ”bättra” Mangusta, som var ”fabriksofärdig” och beställde en Pantera enl. herr Guerino`s specialrecept – leverans mars 1975.

 i 
Min första dag i Panteran

Under den tiden försökte jag samla så mycket kännedom som det gick om andra De Tomasoägare i Sverige.
De Tomaso sålde 1 Pantera ny och 1 st Deauville. Andra bilar kom som privat import begagnade. Mitt första försök var att starta ett register.
För att göra det så proffsigt som möjligt, kontaktade jag Jan Stenbeck, som svarade med en fantastisk kväll på en exclusiv restaurang i Stockholm och varmt ”lycka till”.
 
Första svenska De Tomaso registret (maskinskriven A4) omfattade åren 74 -75 och där var 23 st namn.
 
Bara två är idag med i klubben, Göran Malmberg och jag.
 Åren -75 till -79 var hela min uppmärksamhet riktad på racing.
Serie av SSK (5 race per säsong) klass A, det gick bra (så där) så länge vi fick byta hjul till banan.
Senare infördes modsports/roadsport indelningen och dom som ville använda bilarna på landsväg fick svårt att styra Panteran på banan.
Med stor hjälp av Bilsport och Automobil redogjorde jag för De Tomaso märkets förträfflighet och genom att skicka tidningar till fabriken och Modena växte mina ”aktier” i takt med ledningens missnöje med kontakterna med en firma i Göteborg.(Slutade med att dom använde min firmajurist att få sina pengar).

 1979 blev ett genombrottsår. På våren fick jag gjort en ordentlig ombyggnad av chassi och motor på 2 veckor på fabriken.
Jag sålde min Brabham Formel Ford och Cooper F3 och slutade med formelracing för att koncentrera mig på De Tomaso.

Brabham Formel Ford

Knutstorp 1974

 Under vistelsen i Modena fick jag uppmuntran av Aurelio Bertocchi att starta klubben (efter tack för registret) och löfte om specialpriser på fabriken för klubbmedlemmarna.
 
Den 27 maj startade vi 5 De Tomasoägare klubben i kafeterian på Kinnekulle-ring, fam. Bengt o. Marianne Andersson (sekr.), L. Engström (v.ordf.) C. Rehnvall (kassör), Tommy Karlsson (medlem) och Inger o.Mats Gorski (ordf.).
Tommy och jag finns kvar jämte Göran Malmberg, som inte kom till Kinnekulle men han anslöt sig omedelbart efter.

27 Maj 1979 Vårt första Klubbmöte


År 1979 blev mycket bra för mig, med 2 segrar; på Mantorp och den 16 aug. på Anderstorp i A-klassen, för övrigt stryk.

Norrköpings Grand Prix

Stora dagen i Anderstorp 16 Augusti 1979


Detta och löfte från Lasse Widenborg att bygga en racing Pantera tillsammans med uppfattningen att folk skall inte köra ifrån ordföranden i De Tomaso klubben, gjorde att jag köpte MGB för klass C roadsport som jag körde till 1992.
 
Panteran fick endast gå utomlands – Varano, Mugello, Imola, Ledenon, Le Mans, Goodwood m.m. och detta tillhör klubbens historia – som jag inte äger ensam.

 
Här nedan följer vad jag skrev om detta i Automobil.

Min första provkörning av Panteran gjorde jag i Rom på starkt trafikerade gator i eftermiddagstrafik.

Bilen var oregistrerad och utan utvändiga backspeglar, min enda chans att återlämna bilen utan plåtskador, var att köra ifrån omgivande trafik. Jag kommer fortfarande ihåg alla bilar som trängde sig in på Panterans bakdel och sidor, men känslan av effekten och det enorma vridmomentet hjälpte mig att komma oskadd till bilfirman där jag kunde lösa ut min fru som varit pant!

Sedan dess har vi under åtta år kört vår Pantera över 14.000 mil med god komfort, särskilt i Sydeuropa under sommarmånaderna med påslagen aircondition. Vi har sträckkört distanser på över 170 mil på 11 timmar genom det europiska motorvägsnätet utan att bli trötta – allt detta till ett pris av 1,5 liter per mil och en service per år.

Just långdistansracer med plats för två personer med anspråk på god åkkomfort är var Panteran passar bäst som och bilen har alltid varit pålitlig, startvillig och med utmärkt väghållning på torr väg.

Snö och regn bör man dock ta med större försiktighet, speciellt med fullastat bakre bagageutrymme.

Motorljudet känns dominerande i början, men blir angenämt att lyssna till efter ett tag och växer inte nämnvärt med hastigheten.

Kurs- och sidostabiliteten är mycket berömvärd vid topphastigheten på cirka 260 km/tim.
På motorväg går bilen rakt fram utan dramatik eller sensationer utan att det behövs korrigeringar och stark sidovind känns knappast.
 
Mina damer och herrar till verket och skriv allt som ni har upplevt!
 
Det är bästa sättet att hedra klubben, kompisarna och de egna minnena!

Tackar dig Mats för en väldigt trevlig läsning,och för att du tog dig tid!

Niklas Ohlsson

Conny Rehnvall Sala har skickat dessa bilderna till oss.

På väg till Knutstorp 1980,den gula är Conny Rehnvall , svarta är Tollis Messinis och den sista är en Lamborghini Urraco, kommer inte ihåg ägaren men denne ägde Bil o Traktor utanför Uppsala.
Kolla bensinpriserna !!

Uppställning på Kinnekulle,troligtvis 1981.

Lasse Widenborgs Race Pantera , Knutstorp 1980. Längst till vänster i bild med vita byxor Mats Gorski,närmast honom är hans fru Inger. Till vänster om bilen är Tollis Messinis.

Tackar dig Conny för att du skickat bilderna till oss. Roligt att fler skickar in för då får vi en mer komplett klubbhistoria.

Svenska DeTomaso-klubben startades av fem entusiaster på Kinnekulle sista maj 1979. Mats Gorski valdes vid bildandet av klubben till dess ordförande och behöll den posten ända till 2005!

1979 fanns det bara en handfull bilar i Sverige. Idag finns det ca 175 stycken. Klubben har idag ca 180 medlemmar från hela Skandinavien. Klubbens syfte är att främja ägandet av DeTomaso och sprida information om märket. Observera att det inte är något krav att äga en DeTomaso för att vara medlem. Vi rekommenderar att DeTomaso-spekulanter tar kontakt med oss på ett tidigt stadium så att vi kan hjälpa till och informera så att köp/försäljning blir så lyckat som möjligt för bägge parter.

Förutom klubbtidningen fås varje år en medlemsmatrikel och en fin kalender.

Vi organiserar ett par träffar varje år, varav den största tidigare brukat vara på Automobil Sportscar Show på Mantorp. Sedan den träffens nedläggning har vi varierat sammankomsterna men generellt blir det i samband med någon större utställning eller tävling. Vartannat år åker vi ner i Europa på klubb-utflykt för att vidga vyerna en aning.

Klubben är ansluten till MHRF, Motorhistoriska Riksförbundet, och medlemmar kan därmed teckna mycket förmånliga försäkringar hos Folksam. En fin bil som helförsäkras kostar ca 700:- per år. Detta inkluderar eventuella reservdelar man har i garaget för upp till ett basbelopp! Även Länsförsäkringar har vi bra kontakt med.

För att bli medlem, gå till sidan Kontakta klubben och läs mer!
Aktuell medlemsavgift och post-/bankgiro finns på styrelsesidan.